Dag 4 25 oktober

Idag lämnade vi Delhi och flög till Goa. Inrikesflygplatsen är som bilden visar mycket trafikerad.
Det tog endast 2,5 timmar att ta sig hit och allt gick lätt och smidigt förutom att vi missade att äta lunch.

Det första som slog oss då vi kom hit var den stora skillnaden på luften mot i Delhi, här är luften klar och känns ren, i Delhi var det helt otroligt smoggigt.
Det är också grönt och lummigt här samt varmare, ca 28 grader.
Hotellet är underbart fint, de delar vi hunnit se. Det hade redan börjat skymma då vi kom fram så vi ser fram emot att få upptäcka stället på riktigt i morgon.

Det finns massor att göra för barnen och Rebecca har talat om att hon vill:
lära sig baka pizza, göra skålar, spela golf och gå på spa men framförallt bada i poolen. Redan innan restaurangen öppnade satt vi på plats hungriga som vargar. Vi åt en indisk buffé som nog jag och Ronnie tyckte var godare än vad barnen tyckte.
Dags nu att försöka få alla både stora och små att sova.

Dag 3, 24:e oktober

Dagen började med ett besök på Swaminarayan Akshardham, ett hinduiskt tempel som bjuder på fantastiska utställningar om indiens historia inklusive ayurveda och yogakultur. Som en del av utställningen fick vi åka båt i grottor där de byggt upp olika händelser ur historien. Tyvärr fick man inte ha med sig kamera eller mobiltelefon in utan istället köpa bilder som de tog. Vi gick inte hela turen eftersom vi fått lämna Alexander hemma på hotellet då han blivit sjuk av något han fått i sig och det därför kändes tokigt att vara icke nåbara för honom eftersom vi inte fick ha telefonerna med oss in.

När vi försäkrat oss om att Alexander var ok åkte vi till en marknad som heter Lajpat Nagar. Senare på dagen förstod vi av vårat middagssällskap att detta är en ganska rörig marknad. De tyckte att vi var modiga som vågade oss dit med barn.
Anledningen till att vi åkte just dit var att vår grannes kusin som också hjälpt oss fixa vår chaufför jobbar på en butikskedja som heter Spykar och har en butik just i Lajpat Nagar. Vi var lite rädda för att äta något vi skulle bli dåliga av där så vi gick till för oss välkända Pizza Hut. Där frågade vi runt bland gäster och personal om de visste var affären vi sökte låg; ingen hade en aning så vi började tro att vi tagit fel på ställe. Vi traskade runt på måfå och helt plötsligt låg Spykar rakt framför oss. Där hade vi en vansinnig tur då vi nog totalt bara såg en minimal del av alla butiker på området. Ronnie hittade flera par jeans och jag några toppar.

Rebecca som längtade efter att hitta en indisk dress med mycket glitter hittade en affär fylld med kjolar och klänningar samt traditionella indiska dräkter. Denna kunde hon inte motstå trots att den var något för stor:

Efter marknaden var det skönt att landa lite på hotellet och finna att Alexander mådde ganska okej. Hotellpersonalen hade medan vi var borta levererat en chokladtårta samt blommor till mig eftersom jag råkar fylla år just idag.

Kvällen avslutades med middag hos Asha, en kvinna som bor i det hus jag bodde i mina allra första veckor i livet. Jättegott och mycket trevligt. Där var också en hop andra personer, bland annat den kvinna som flög mig till Sverige då jag var ett litet spädbarn. Vi träffade flera av dessa personer även förra gången vi var i Indien. Mycket välkomnande och härliga människor. Asha uttryckte det som att det är ju även mitt hem, jag har också bott där och vi är deras "extended family" i Sverige.

Frank avslutade dagen på samma sätt som alla dagar, välling, en bil som gosedjur och bilarfilmen på Ronnies telefon.

Nu är det dags för oss att packa ihop oss. I morgon lämnar vi Delhi och flyger till Goa för sol och bad.
Tror dock att väderprognosen säger regn,regn och åter regn men det verkar ändra sig från dag till dag.

Dag 2 23:e oktober

En dag fylld med shopping.
Idag var det väldigt lugnt i trafiken i Delhi, man kunde nästan inte tro att vi var i Indien. Alla var lediga och hemma för de stora festligheterna, Diwali.
Hela dagen har vi fått "Happy Diwali" hälsningar från alla vi mött.

Vår chaufför som vi har under vår vistelse i Delhi visade sig vara samma man som körde runt på oss till Agra och i Rajastan då vi var här för 4 år sedan, märkligt men kul. Det är en mycket vänlig sik som är ganska tystlåten och inte så jättebra på engelska.

Vi shoppade loss på Connaught Place och Central Cottage Industries Emporium.
Skjortor, klänning, smycken, sjalar, mobilskal, skor, träningsbyxor mm. blev dagens fångst.
I en affär handlade vi så mycket så att vi fick en "complimentary" ryggsäck.
På slutet av shoppingturen orkade jag inte stå emot de söta tiggande små barnen längre utan stack till en liten kille på ca 3 år en hundrarupiesedel. Detta medföljde att vi raskt hade ett helt gäng tiggare runt oss.

 

Vi är de enda i hela Delhi som har en barnvagn, det verkar inte existera vagnar här. Indierna måste tycka att vi är vansinnigt lata som inte bär vårt barn överallt.
Lunchen idag blev Mc Donalds; här finns enbart kycklingburgare och veggieburgare så inte det sortiment vi är vana med.

Runt Connaught Place smälldes det av raketer och andra fyrverkerier redan på dagen, jag flög högt varje gång men ingen annan runt omkring verkade ens reagera. Säkerhetsavstånd var såklart inget någon tänkte på.

Sen slappade resten av gänget på hotellrummet medan jag testade mina nya träningsbyxor på Hyatts gym. Gymmet var jättebra utrustat och toppfräscht.

På kvällen åt vi en grym meny på hotellets restaurang "China Kitchen"; Ronnie tyckte det var ett av de bästa mål mat han någonsin ätit och jag håller nog med. Det var fantastiskt.

Nu lyssnar och tittar vi på alla fyrverkerier som pryder himlen och gör hela Delhi rökfyllt (mer än vanligt). Det ska bli skönt med lite sömn nu inför morgondagens äventyr.

 

1:a dagen 22 oktober

Dagen blev som planerat, vilken lycka för mig som gillar att saker händer som jag har tänkt mig dem.

Halva familjen; jag, Rebecca och en sovande Frank åt frukost. Resten gick inte att väcka. Efter frukost sov vi igen och sen var det lunchdags.

Ungarna njöt i poolen och hjälpte till att jaga Frank som skuttade omkring precis överallt, helst i vattnet.

Efter lite övertalning åkte vi iväg till Hauz Khaz Village som är en stadsdel med smala gränder och utan biltrafik. Dock är det väldigt mycket motorcyklar och cyklar så det hade inte gjort någon större skillnad om det även var biltrafik där.
Det var mörkt och kändes lite skumt så det vi trodde skulle bli ett 3 timmars besök slutade efter 1 timme då vi kände oss nöjda och återvände till vår taxichaufför som turligt nog stod kvar och väntade. Jag lyckades dock hitta en tunika med sköldpaddor på till den enda person jag känner som gillar de små rackarna.

Delhi förbereder sig för morgondagens storhelg Diwali; ljusets högtid. Husfasaderna är klädda med ljusslingor och små explosioner hörs här och där från fyrverkerier av varierande kvalitet.
Det kändes tryggast att åka tillbaka till hotellet för att äta middag.

Inte kunde jag tro att den godaste italienska maten jag har ätit skulle vara i Indien. Men så gott det var, helt underbart, vi var saliga allihop.

Frank avslutar nu dagen med att titta på Bilarfilmen för 2008:e gången.
Vi andra längtar efter att sova.

Resedagbok Indien 2014

Vi har landat i Delhi och ligger nu och vilar innan det är dags att äta frukost.
Resan gick toppenbra, lillkillen sov mycket och de större barnen roade sig med Turkish Airlines underhållningsutbud. Riktigt nöjd med flygbolaget och planen förutom att de inte serverade någon barnmat.
Det strulade naturligtvis på flygplatsen i Delhi, papper som ska fyllas och köer som stod still. Barnen (och vi) var lyckliga över att få åka golfbil på flygplatsen istället för att gå. Vi såg nog så trötta ut så en av de som körde bilarna ropade på oss och erbjöd skjuts, eller så hoppades han på bra dricks.

Delhi välkomnade oss med tjock kvävande varm luft kl 6 på morgonen. Kontrasterna är stora, här ligger vi på lyxhotell (Hyatt Regency) men runt kröken såg vi människor inrullade i filtar på trottoarerna.

Idag blir det nog att ta det lugnt och återhämta oss från resan och eventuellt ett besök i Hauz khaz village. Bad i poolen är det ungarna längtar efter så det blir första aktivitet efter frukosten.

TIDIG MORGON i Indien

Det var evigheter sen jag uppdaterade bloggen. Mycket har hänt sedan i juni förra året då senaste inlägget skrevs. Det största och det enda som är värt att nämna är att jag har fått en liten och underbar son, mitt tredje barn som fått namnet Frank. Frank kom 10 veckor förtidigt efter en komplicerad graviditet så vi fick tillbringa en hel del tid på sjukhuset i slutet av förra året. Nu mår alla inblandade bra och jag känner stor tacksamhet för vad jag har.

Frank

För någon vecka sen hittade jag en bok jag kände att jag måste läsa; TIDIG MORGON i Indien av Birgitta Sandberg-Hultman. Den beskriver hennes resa till Indien 1970 då hon reste dit för att adoptera ett barn. Hon råkar ut för allt man kan råka ut för förutom magsjuka. Ständiga väntetider, byråkrati, papper som skickas kors och tvärs och ingen vill ta ansvar för.
Hon beskriver också hur barnen som ska adopteras till Sverige har det, hur det går till när de blir lämnade av sina biologiska mammor och hur sjukhus och samhället behandlar dessa papperslösa barn som rent juridiskt inte existerade. Boken ger mig möjliga svar på hur det kan ha varit i mitt eget adoptionsärende och inspirerade mig till att skriva igen. Jag funderar mycket på det här hur Birgitta blev behandlad att inga papper var klara när de skulle, personer dök inte upp och visade ingen som helst respekt för andra människors tid. Det måste vara ett sätt för dem att få makt och känna sig viktiga. Precis samma sak förekommer fortfarande, precis så var det då vi skulle ha special-visa till Indien via Indiska ambassaden här i Stockholm. Jag hoppas innerligt att förhållanden för de övergivna barnen har ändrats på dessa 43 år, att de numera erkänns och tas om hand om som att de är människor. Tack Birgitta Sandberg - Hultman för att du gav mig en pusselbit som saknades.

Sådär ja!

Då var utbildningen till ayurvedisk hälsorådgivare avslutad. Så härligt men samtidigt lite sorgligt. Det har varit så kul och givande att träffa alla härliga kurskamrater. Jag hoppas verkligen att vi kommer att ses även i fortsättningen. Särskilt för att öva pulsläsning på varandra för jag tror inte att någon av oss känner sig färdigskolad på den biten.

Så här glada var vi efter att ha fått vår examen.

Lycka till alla kursare, nu börjar våra liv med att bidra till andras välmående!