Dag 2 23:e oktober

En dag fylld med shopping.
Idag var det väldigt lugnt i trafiken i Delhi, man kunde nästan inte tro att vi var i Indien. Alla var lediga och hemma för de stora festligheterna, Diwali.
Hela dagen har vi fått "Happy Diwali" hälsningar från alla vi mött.

Vår chaufför som vi har under vår vistelse i Delhi visade sig vara samma man som körde runt på oss till Agra och i Rajastan då vi var här för 4 år sedan, märkligt men kul. Det är en mycket vänlig sik som är ganska tystlåten och inte så jättebra på engelska.

Vi shoppade loss på Connaught Place och Central Cottage Industries Emporium.
Skjortor, klänning, smycken, sjalar, mobilskal, skor, träningsbyxor mm. blev dagens fångst.
I en affär handlade vi så mycket så att vi fick en "complimentary" ryggsäck.
På slutet av shoppingturen orkade jag inte stå emot de söta tiggande små barnen längre utan stack till en liten kille på ca 3 år en hundrarupiesedel. Detta medföljde att vi raskt hade ett helt gäng tiggare runt oss.

 

Vi är de enda i hela Delhi som har en barnvagn, det verkar inte existera vagnar här. Indierna måste tycka att vi är vansinnigt lata som inte bär vårt barn överallt.
Lunchen idag blev Mc Donalds; här finns enbart kycklingburgare och veggieburgare så inte det sortiment vi är vana med.

Runt Connaught Place smälldes det av raketer och andra fyrverkerier redan på dagen, jag flög högt varje gång men ingen annan runt omkring verkade ens reagera. Säkerhetsavstånd var såklart inget någon tänkte på.

Sen slappade resten av gänget på hotellrummet medan jag testade mina nya träningsbyxor på Hyatts gym. Gymmet var jättebra utrustat och toppfräscht.

På kvällen åt vi en grym meny på hotellets restaurang "China Kitchen"; Ronnie tyckte det var ett av de bästa mål mat han någonsin ätit och jag håller nog med. Det var fantastiskt.

Nu lyssnar och tittar vi på alla fyrverkerier som pryder himlen och gör hela Delhi rökfyllt (mer än vanligt). Det ska bli skönt med lite sömn nu inför morgondagens äventyr.

 

1:a dagen 22 oktober

Dagen blev som planerat, vilken lycka för mig som gillar att saker händer som jag har tänkt mig dem.

Halva familjen; jag, Rebecca och en sovande Frank åt frukost. Resten gick inte att väcka. Efter frukost sov vi igen och sen var det lunchdags.

Ungarna njöt i poolen och hjälpte till att jaga Frank som skuttade omkring precis överallt, helst i vattnet.

Efter lite övertalning åkte vi iväg till Hauz Khaz Village som är en stadsdel med smala gränder och utan biltrafik. Dock är det väldigt mycket motorcyklar och cyklar så det hade inte gjort någon större skillnad om det även var biltrafik där.
Det var mörkt och kändes lite skumt så det vi trodde skulle bli ett 3 timmars besök slutade efter 1 timme då vi kände oss nöjda och återvände till vår taxichaufför som turligt nog stod kvar och väntade. Jag lyckades dock hitta en tunika med sköldpaddor på till den enda person jag känner som gillar de små rackarna.

Delhi förbereder sig för morgondagens storhelg Diwali; ljusets högtid. Husfasaderna är klädda med ljusslingor och små explosioner hörs här och där från fyrverkerier av varierande kvalitet.
Det kändes tryggast att åka tillbaka till hotellet för att äta middag.

Inte kunde jag tro att den godaste italienska maten jag har ätit skulle vara i Indien. Men så gott det var, helt underbart, vi var saliga allihop.

Frank avslutar nu dagen med att titta på Bilarfilmen för 2008:e gången.
Vi andra längtar efter att sova.

Resedagbok Indien 2014

Vi har landat i Delhi och ligger nu och vilar innan det är dags att äta frukost.
Resan gick toppenbra, lillkillen sov mycket och de större barnen roade sig med Turkish Airlines underhållningsutbud. Riktigt nöjd med flygbolaget och planen förutom att de inte serverade någon barnmat.
Det strulade naturligtvis på flygplatsen i Delhi, papper som ska fyllas och köer som stod still. Barnen (och vi) var lyckliga över att få åka golfbil på flygplatsen istället för att gå. Vi såg nog så trötta ut så en av de som körde bilarna ropade på oss och erbjöd skjuts, eller så hoppades han på bra dricks.

Delhi välkomnade oss med tjock kvävande varm luft kl 6 på morgonen. Kontrasterna är stora, här ligger vi på lyxhotell (Hyatt Regency) men runt kröken såg vi människor inrullade i filtar på trottoarerna.

Idag blir det nog att ta det lugnt och återhämta oss från resan och eventuellt ett besök i Hauz khaz village. Bad i poolen är det ungarna längtar efter så det blir första aktivitet efter frukosten.

TIDIG MORGON i Indien

Det var evigheter sen jag uppdaterade bloggen. Mycket har hänt sedan i juni förra året då senaste inlägget skrevs. Det största och det enda som är värt att nämna är att jag har fått en liten och underbar son, mitt tredje barn som fått namnet Frank. Frank kom 10 veckor förtidigt efter en komplicerad graviditet så vi fick tillbringa en hel del tid på sjukhuset i slutet av förra året. Nu mår alla inblandade bra och jag känner stor tacksamhet för vad jag har.

Frank

För någon vecka sen hittade jag en bok jag kände att jag måste läsa; TIDIG MORGON i Indien av Birgitta Sandberg-Hultman. Den beskriver hennes resa till Indien 1970 då hon reste dit för att adoptera ett barn. Hon råkar ut för allt man kan råka ut för förutom magsjuka. Ständiga väntetider, byråkrati, papper som skickas kors och tvärs och ingen vill ta ansvar för.
Hon beskriver också hur barnen som ska adopteras till Sverige har det, hur det går till när de blir lämnade av sina biologiska mammor och hur sjukhus och samhället behandlar dessa papperslösa barn som rent juridiskt inte existerade. Boken ger mig möjliga svar på hur det kan ha varit i mitt eget adoptionsärende och inspirerade mig till att skriva igen. Jag funderar mycket på det här hur Birgitta blev behandlad att inga papper var klara när de skulle, personer dök inte upp och visade ingen som helst respekt för andra människors tid. Det måste vara ett sätt för dem att få makt och känna sig viktiga. Precis samma sak förekommer fortfarande, precis så var det då vi skulle ha special-visa till Indien via Indiska ambassaden här i Stockholm. Jag hoppas innerligt att förhållanden för de övergivna barnen har ändrats på dessa 43 år, att de numera erkänns och tas om hand om som att de är människor. Tack Birgitta Sandberg - Hultman för att du gav mig en pusselbit som saknades.

Sådär ja!

Då var utbildningen till ayurvedisk hälsorådgivare avslutad. Så härligt men samtidigt lite sorgligt. Det har varit så kul och givande att träffa alla härliga kurskamrater. Jag hoppas verkligen att vi kommer att ses även i fortsättningen. Särskilt för att öva pulsläsning på varandra för jag tror inte att någon av oss känner sig färdigskolad på den biten.

Så här glada var vi efter att ha fått vår examen.

Lycka till alla kursare, nu börjar våra liv med att bidra till andras välmående!

Ayurveda i maj

Välkommen maj, en månad som kommer bli full av ayurvedainspiration.
I måndags var jag på en mycket intressant föreläsning om ayurveda för kvinnor som hölls av Dr Nancy Lonsdorf från USA som har utbildning i västerländsk medicin och i Maharishi Ayurveda.

Dr Nancy Lonsdorf

Vi fick veta att de kvinnorelaterade problem som vi ser så mycket av här i västvärlden, bland annat pms och klimakteriebesvär inte alls finns i samma utsträckning i öst, förutom i storstäderna där de till stor del anammat vår västerländska livsstil.

Vi fick lite köksråd så som att inte dricka kall mjölk utan koka den, gärna med gurkmeja och ingefära. Att inte dricka mjölk tillsammans med salt, mat eller frukt. Detta för att kroppen ska orka med att smälta mjölken fullständigt. Som frukost rekommenderade hon att koka äpple eller päron med kryddnejlika och kardemumma och eventuellt kanelstång. Middagsmaten bör vara lätt, soppa är en jättebra middag, helst vegetarisk. Vi fick också rådet att alltid använda gurkmeja i maten då den har antiinflammatoriska egenskaper.

Lite andra råd var att röra på sig / träna minst 1 timme 3ggr i veckan. Att äta lättsmält mat i samband med menstruation och att vila mycket under den perioden i månaden. Hon berättade att i mindre byar i Indien lagar kvinnor mat åt varandra då så att den kvinna som har mens kan vila så mycket som möjligt. Fantastiskt, tänk vad skönt. Angående menopaus så berättade Nancy att stressade kvinnor brukar få värre besvär. Viktigt vid den tiden i en kvinnas liv är att lägga sig tidigt och stressa ner så långt som möjligt. Ett tips här är att koka vatten med örter, t.ex. Shatavari, fänkålsfrö och lakritsrot och sedan låta vattnet svalna till rumstemperatur innan det dricks då kvinnan ofta är för varm för att vilja dricka varm dryck.

Örten Shatavari som är en sorts indisk sparris nämndes flera gånger och verkar vara "kvinnans ört", den ska verka lindrande vid / efter menopaus, särskilt mot värmevallningar samt även vara bra för fertiliteten samt öka sexlusten.

Jag fick också insikten att då vi känner oss sugna på något sött eller att småäta inte behöver bero på att vi ätit en måltid som inte har ett balanserat näringsinnehåll utan kan bero på vår individuella förmåga att ta upp den näring vi stoppar i oss. Dålig näringsupptagningsförmåga är en av de saker som upptäcks på flest personer vid en ayurvedisk hälsokonsultation.

På söndag håller Janesh Vaidya föreläsning "Vision in life" på Clarion hotel i Skanstull, Stockholm.
Det vill väl ingen missa?

Kristi himmelfärds helgen är det i 4 dagar dags för veckoslutskurs på Ayurveda-Akademin, denna gång med dr Vinay Vora, tyvärr på videolänk och inte "irl" men jag ser mycket fram emot den helgen och har massor att plugga på så att jag hänger med på allt som ska läras in då.

Nu dags att njuta av mina nyputsade fönster, hurra för RUT-avdraget :-) 

Samahan

Samahan - är en blandning av 14 olika kryddor och säljs som förkylningslindrande och hindrande pulver på Sri lanka, kanske även i fler länder. Några av de ingående kryddorna är. ingefära, koriander, svartpeppar, långpeppar, kummin, ajowan och lakrits.

Jag har små endospåsar som ska blandas i varm dryck och drickas 3 ggr om dagen vid minsta tecken på förkylning. Starkt är det och på nåt sätt känns det som att det är just därför det hjälper.
Denna gång var jag inte tillräckligt snabb för att lyckas mota bort förkylningen med Samahan. Förkylningen slog till med full kraft och nu har flera dagar passerat utan att jag orkat göra någonting. Kapha är den årstidsdominerande doshan under våren och står för den slemmiga, tröga och tunga som just kännetecknar en förkylning, så jag känner mig helt i Kaphas klor.

Nerbäddad i sängen läser jag boken "Holy Cow" av Sarah Macdonald. Den är mycket humoristiskt skriven, än så länge har jag bara kommit ett par kapitel men ska återkomma med en recension längre fram.

Jag fick en broschyr från Naturkosmetik kompaniet där man kan köpa en massa olika ingredienser för att själv tillverka hår- hudvård och smink. Det ser verkligen jättekul ut, tänk att ta fram sitt eget märke, kanske med ayurvedainriktning, eller förresten självklart med ayurvedainriktning; Chandervati Veda.
Blir otroligt sugen på att gå deras grundkurs Gör din egen naturkosmetik men kursstart är visst redan nu. Jag kanske går vid ett kommande tillfälle istället. Vi får se det är så mycket jag vill göra och lära mig och jag tänker absolut inte dö nyfiken.

.