Veckoslut nr 2 på Ayurveda-akademin.

Ayurveda-akademin

Oj vilken helg förra helgen var, 2 dagars utbildning på Ayurveda-akademin. Vi fick lära oss massor och trots att det blev många stillasittande timmar så kände jag inte av vare sig trötthet eller hunger. Jag skulle kunna sitta där och bara fyllas med kunskap utan pauser.

Min lärare Johan Ljungsberg, började första dagen med lite funderingar och sanningar kring vårt medvetande och hur vi uppfattar verkligheten. Bland annat tog han upp att där vi lägger vår uppmärksamhet kommer det att ske en tillväxt, fokuserar vi på våra problem kommer problemen att öka om vi istället fokuserar på det vackra omkring oss kommer vi istället att uppleva att världen blir vackrare för varje dag.

En annan viktig insikt jag fick är att om man tänker sig ur ett problem, dvs letar i huvudet efter en lösning så hanterar man bara ett symptom oftast inte orsaken på samma sätt som då vi tar en huvudvärkstablett om vi har ont i huvudet. Sinnet letar efter att konkretisera den känsla som finns i oss och ibland kan därför de människor som finns runt omkring oss idag få ut för något som hänt långt tidigare och lagrats inom oss och aldrig riktigt fått komma upp i dagsljuset.

Johan förklarar att vi ser världen genom ett filter och filtrets färg beror på våra tidigare upplevelser, det är därför olika personer kan betrakta samma sak som himmel eller helvete.

Vi gick igenom hur dagliga rutiner kan användas för att balansera vårt hälsotillstånd. Skulle jag följa dessa råd till punkt och pricka skulle jag inte hinna gå till jobbet så nu får jag försöka att hitta de rutiner som kommer skapa störst positiv förändring i mitt liv just nu. Jag kommer att fokusera på mina sovtider, morgonyoga, tungskrapning, näringsinnehåll i maten och att tänka så mycket positiva tankar jag klarar av.
Jag kommer också att be mina nära och kära att testa vissa av rutinerna/råden för att berätta för mig om de upplever en förändring eller inte.

Gången innan fick vi lära oss om vata-, pitta- och kaphapuls i första nivån och denna helg utökades vår kunskap med ama- och ojaspuls. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är riktigt svårt med pulsläsning och det är en lång väg kvar tills jag kan dra några slutsatser till vad jag känner då jag känner pulsen på någon. Många gånger känner jag ingenting alls, vilket kan vara amapuls eller också håller jag fel. Enligt de två ayurvedaläkare jag träffat så tar det 10-15 år att bli riktigt bra på att läsa pulsen så det är bara att fortsätta öva, på mig själv och alla andra jag känner som vill.

Jag ser fram emot nästa gång som är i början av november och kommer fram till dess fortsätta att observera min omgivning ur ett ayurvediskt perspektiv. T.ex. så funderar jag just idag på om det är så att de flesta vänsterhänta är vatadominanta? det känns som det om jag tittar på de jag känner. De är alla konstnärligt lagda och det är ju typiskt för vata.