Det var evigheter sen jag uppdaterade bloggen. Mycket har hänt sedan i juni förra året då senaste inlägget skrevs. Det största och det enda som är värt att nämna är att jag har fått en liten och underbar son, mitt tredje barn som fått namnet Frank. Frank kom 10 veckor förtidigt efter en komplicerad graviditet så vi fick tillbringa en hel del tid på sjukhuset i slutet av förra året. Nu mår alla inblandade bra och jag känner stor tacksamhet för vad jag har.
 |
| Frank |
För någon vecka sen hittade jag en bok jag kände att jag måste läsa; TIDIG MORGON i Indien av Birgitta Sandberg-Hultman. Den beskriver hennes resa till Indien 1970 då hon reste dit för att adoptera ett barn. Hon råkar ut för allt man kan råka ut för förutom magsjuka. Ständiga väntetider, byråkrati, papper som skickas kors och tvärs och ingen vill ta ansvar för.
Hon beskriver också hur barnen som ska adopteras till Sverige har det, hur det går till när de blir lämnade av sina biologiska mammor och hur sjukhus och samhället behandlar dessa papperslösa barn som rent juridiskt inte existerade. Boken ger mig möjliga svar på hur det kan ha varit i mitt eget adoptionsärende och inspirerade mig till att skriva igen. Jag funderar mycket på det här hur Birgitta blev behandlad att inga papper var klara när de skulle, personer dök inte upp och visade ingen som helst respekt för andra människors tid. Det måste vara ett sätt för dem att få makt och känna sig viktiga. Precis samma sak förekommer fortfarande, precis så var det då vi skulle ha special-visa till Indien via Indiska ambassaden här i Stockholm. Jag hoppas innerligt att förhållanden för de övergivna barnen har ändrats på dessa 43 år, att de numera erkänns och tas om hand om som att de är människor. Tack Birgitta Sandberg - Hultman för att du gav mig en pusselbit som saknades.
